med vovsen har jag varit på. Det gick att gå i skogen tack och lov. För att ta sig till skogen måste man dock först ta sig uppför en back utanför mig. Det var ett projekt vill jag lova! Osandat och glashalt. Flera ggr stod jag bara och gled bakåt utan att få fäste alls. Till slut lyckades vi i alla fall ta oss upp och in i skogen *pust*.
Satte först hundarna att sitta och stanna. Även Ture har blivit riktigt bra på att lyssna och lyda. Sedan fick de springa lös ett tag och rasa av sig den värsta energin. Nu kommer vi till va ag menar med nyttig promenad. Efter ett tag kallade jag in hundarna och så fick de gå bakom mig. I börja var det inga problem eftersom stigen var väääldigt smal och snön för djup för att vovvsen (läs Ture) skulle kunna ta sig förbi på sidan. Ture kunde dock till en början inte riktigt acceptera det där med att gå bakom. Han gjorde sitt bästa för att psyka mig och gick hela tiden på mina hälar. När man har med terriers att göra gäller det att ha gott tålamod. Efter ett tag insåg han att han inte skulle få komma förbi och då gick han riktigt lugnt och avslappnat där bakom.
När stigen övergick i ett bredare skoterspår tänkte jag först låta hundarna springa fritt igen, men så tänkte jag att NEJ nu ska vi göra det hela lite svårare... Asta och Sonny har ju inga problem med att hålla sig bakom oavsett var vi går, den jag syftade på var så klart lilleman. Det hela gick dock över förväntan (som det mesta med honom faktiskt har gjort). Han försökte så klart springa förbi och ta täten, men då kallade jag in honom och visade honom bakom mig igen. Och se det funkade! Behövde kankse korrigera honom otalt 3 ggr och då var vi ute ca 1,5h. Det tycker jag är himla bra faktiskt. Provade även flera ggr att gå mer på sida av spåret för att han verkligen skulle ha chansen att springa förbi mig, men icke. Han följde istället efter och gick på samma sida han åxå. Vi mötte till och med andra hundar, visserligen på avstånd. Mina hundar såg dem ju, men ingen brydde sig alls. Mkt nöjd matte efter denna promenad :-D.
Kan tillägga att när vi skulle ner för backen på hemvägen hade de hunnit sanda så vi tog oss ner helskinnade. Min plan hade annars varit att glida ner hela vägen och försöka hålla balansen... Nu ligger tre trötta hundar på tork i farstun.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar