måndag 15 december 2008

Hundarna ligger på tork

i hallen. Trötta och nöjda :-). Varit och gått en rätt rejäl runda i skogen. Kört en skoter men man sjönk ju igenom så det blev bra med motion både för matte och hundar. Roligt att se hur flocken förändras med en till medlem. Ture tillför mkt positiv energi och livar upp de andra också :-). Måste säga att det går över förväntan. Efter promenaden igår var han hur nöjd som helst och jag har fått sova ostört hela natten, inget trampande. Han har skött sig mkt bra på promenaderna åxå, jag har ju som krav att hundarna inte får gå före mig och han har accepterat det hyfsat bra. Visst han är ju terrier så en del korrigeringar blir det ju, men inte alls spec många. Vi har mött både hundar och människor och han har skött sig exemplariskt :-).

Efter dagens promenad skottade jag mer snö och hade vovvsen lösa på gården med mig. Idag höll sig även Ture inom tomtgränsen. Visserligen var det väl inga störningar idag heller, men iaf. En lite avstickare till hundgården och Maria och Lasses hundar var han ju dock bara tvungen att göra :-). Finns det något roligare än att stå och retas med hundar i bur? Nja, iaf inte om man e terrier. Bra kaxig kan man ju vara är de andra bjässarna är bakom galler *he he*. Annars har han mest varit med Sonny och gjort samma saker som han. Sonny har en rönn som han bearbetar för fullt (gnager på ). Trots att Ture eg inte alls fattar vad det är för mening med att ligga och gnaga på ett träd har han gjort samma sak eftersom det måste ju vara skoj om Sonny gör det... När han har kommit för nära har Sonny dock blivit sur och bett honom fara och flyga...

Mindre roligt är att Asta var mkt halt idag efter skogsrundan. När vi kom ut på vägen fick jag riktigt ont i hjärtat när jag såg hur halt hon var :-(. Blir nog inga mer plums-rundor för henne. Får vänta med skogen tills koterspåren är packade... Fast det är nog så att det bara är en tidsfråga innan man måste fatta det svåra beslutet om avlivnig... Usch, hemska tanke! Det är verkligen inte lätt att veta när det är dags... Vill ju inte att hon ska ha ont, men samtidigt vill jag ju inte ta bort henne "i onödan" heller. Bara det att om hon inte orkar följa med på längre promenader kommer hon ju att få ett så trist liv, att vara ute i skogen är ju d bästa hon vet! Inte kommer hon ju att fatta varför hon inte får följa med när jag går med de andra... Nä, inte tänka å det mer nu. Ska och jobba nu...

Höres!

Inga kommentarer: