Handpenning betald.

Fick precis SMS från banken att handpenningen på min lägenhet betalas ut idag. Nu finns det ingen återvändo :-S. Fanns det väl inte innan heller eftersom jag skrivit på kontraktet redan... Nå allt känns ju så himla rätt så det blir nog bra det där. Har drabbats av "jag ska ju ändå snart flytta" syndromet, vilket innebär att jag inte ids göra något här hemma. Det känns meningslöst eftersom jag ju ändå snart ska flytta och då kan jag lika gärna bo i ett kaos ett tag istället för att lägga energi på att städa och hålla ordning. Jag blir dock lite förundrad över hur fort det kan gå för EN person att stöka ner så MYCKET. Har funderat på att börja packa så smått redan nu, det brukar ju alltid ta längre tid än vad man tror. Får väl se när funderandet övergår i handling...

Måste skriva av mig lite om jobbet känner jag. Jag brukar inte skriva om det här, det känns inte riktigt rätt att lägga ut det på internet så alla kan läsa. Men nu ska jag göra ett undantag och eftersom jag inte kommer nämna några namn så behöver ju ingen känna sig träffad (även om det eg inte vore någon nackdel). Dessutom tvivlar jag starkt på att mina arbetskamrater ens vet vad en blogg är för något, än mindre tror jag att de läser min...

Trivs ju bra på mitt jobb, men det börjar vara gode gnälligt där vissa dagar (beror på vilka som jobbar). Somliga tycks ha ett outgrundligt behov av att gnälla, vilket resulterar i att även när det eg inte finns något att gnälla om så hittar de på något. Var så säker! Igår var jag rätt trött och eftersom jag hade planerat dagen (gjorde det i fredags) hade jag satt MASSA jobb på mig själv. Vi som planerar gör oftast det om det är svårt att få ut jobben. Det känns lixom lättare att arbeta häcken av sig själv, än att lyssna på allt gnäll som uppstår om man sätte för mkt jobb på ngn annan. Med tiden har vi väl ändå lärt oss att oavsett hur man planerar och ger vissa lätta och luftiga dagar så kommer man inte undan gnället, det lixom måste gnällas ändå.

Så när vi satt och drack kaffe och kollade igenom planeringen igår morse så höll jag på att få ett bryt. En gnällspik, den gnälligaste av dem alla, går igång och börjar beklaga sig om hur hon ska kunna hinna med alla sina jobb. Jag förösker stänga av och inte bry mig, men när man är trött och sliten själv är ju stubinen kortare än vanligt. Till slut fräser jag lite mer irriterad i tonen än vad jag tänkt, att: " Du kan gärna få ta min tur istället om du vill, jag tar gärna din då jag känner mig rätt trött idag och gärna kan ha en vilodag". Nu kommer ju det "bästa", man upphör aldrig att förvånas över hur vissa människor tänker. " Nä, det vill jag då inte, men föresten så är det väl inte mer än rätt att ni som är snabba tar på er mer jobb än vi som är långsammare?"

Det är ju så man bli mållös. Jag får inte fram ett ord, vilket förmodligen är lika bra. Tror inte att det hade varit någon vaggvisa som kommit över mina läppar i vilket fall som helst... Detta har nu irriterat mig hela gårdagen och jag känner mig fortfarande småirri, även om jag försöker släppa det hela. Ska inte låta det ta min energi, men jag förstår verkligen inte hur vissa tänker. Solidaritet vad är det? Visst, nog kan jag ta på mig mer jobb och det är vi ju flera som gör redan, men egentligen borde man ju ha en del av deras lön i så fall. Om jag ska kunna gå på i ännu högre tempo måste jag ju tjäna så mkt att jag har råd att gå i pension tidigt då jag är utsliten... *Gaaaah*. Varför kan man inte själv åxå vara en latmask och åka snålskjuts på andra och låta dem jobba häcken av sig medan man själv gladeligen, utan det minsta dåligt samvete sitter inne på lokalen och pillar sig i naveln?

Nä slut på gnällandet, börjar visst bli en gnällspik jag åxå :-S. Nu ska jag ta och diska lite (man måste ju ha något att laga mat i även om man snart ska flytta) och sedna ska jag och vovvs ta en lååååångprommis. Det är hur vackert som helst ute, ska gå upp i skogen och bara njuta och fylla på energiförrådet...

Höres!